






Ända sen tonåren har jag älskat den engelske konstnären JMW Turner.(1775-1851) När jag bodde i London i ungdomen var jag ofta på Tate Gallery,British Museum,National Gallery där hans verk fanns och på alla dessa specialutställningar som jämt pågick eftersom han är en av Englands främsta och mest produktiva konstnärer.Han var en mästare att skildra naturens krafter,oväder,ånga,vattenkaskader,även lugna landskap. Oljemålningar och akvareller,det är inga petiga avbildningar utan storslaget,friskt och djärvt. Turner var en kändis i England redan under sin levnad till skillnad från många andra konstnärer,medlem av Royal Academy och väl medveten om sin storhet. Han donerade sina verk till staten efter sin död. Han hade ett stamhak som hette och såvitt jag vet fortfarande heter Rules på Maiden Lane där han bodde.Jag minns att när pappa fyllde 50 var min syster och jag med honom på Rules och åt dyrt och gott. Det var för mig en lite magisk upplevelse att sitta i denna vackra gamla miljö och veta att det var sig rätt likt från tiden då Turner brukade äta där. Han var en av mina "idoler" (jag var nog lite konstig) som jag till och med skrev mitt specialarbete om i gymnasiet. Internet är ju så fantastiskt att man kan hitta det mesta så här får jag chansen att sätta in några av hans tavlor.
Vesuvius eruption
"Guldfjun" min egen
Ytterligare en sk dikt från förra sommaren som präglades av en konstig mix av sorg och glädje.
Nu ska vi se…hur det går med både det ena och det andra!
Runt husknuten och kika
Vågar vi ta steget?
Nej vänta, sakta in, jag får svindel
Kan jag få läsa klart den där puttriga boken först?
Den, där andra än jag, svingar i trädkronorna..
Sen så ska det nog gå bra – tror jag
med både det ena och det andra
Om du går först och leder mig rätt.
In i det där nya läskiga
Jag kan sätta handen för ögonen och
Kika mellan fingrarna
Och sen efter – då
Känns nog gräset mjukt under fotsulorna
Vinden är varm tror jag – när jag vågat
Och livet ska bli lätt igen!
Sorgen lossnar från mitt hjärta
Äntligen
Och mina flera jag är ett,
och i harmoni.
Nu börjar vi hoppa – ett – två - tre!
/Ewa-06
Agneta Granstad "Tomas Tvivlaren"
Ytterligare filosoferande från i höstas
Undrar just
Om livet inte har vänt nu
Det är ljusare på himlen som finns inne i mig
Molnen täcker inte för allting
Bara här och där
Den som försvann utan varning är fortfarande försvunnen
Men den som kom till mig strax efter utan varning finns kvar
Hos mig
Ingen kan ersättas men någon kan fylla på med annat innehåll
En ny horisont
Nya tankebanor
Och det går lättare att andas
För det mesta
Ewa-06
Och så behövs lite mer Nina
Haha,man känner igen sig...
Det är snart måndag och det kan behövas ett gott skratt,det bjuder jag på i filmen där jag "dansar" solo till Orchestra Baobabs låt Ndiambaane.Dansgolvet lite begränsat och det syns att jag inte precis repeterat innan!! Först en kort prov-version med uttråkade katter,den som inte skrattat nog kan fortsätta med den längre med endast ben (hade ingen aning om att mina ben var såpass ok,ser mer bastanta ut uppifrån!!) !
Verkar inte funka med den längre versionen,den finns istället på YouTube;http://www.youtube.com/watch?v=7OnL6aewDrU
Världens intressantaste artikel i DN idag om vad som skulle hända på jorden om vi människor plötsligt försvann helt...länk: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=685023
PS:Magiska rytmer på cd:n Bamba med Orchestra Baobab, blir lycklig av att lyssna. Läs här vad några recensenter skriver om dem:
Orchestra Baobab (om cd:n Bamba)
The most sultry, unbelievably voluptuous band in Africa in the seventies had to be Baobab. With swirling guitars that sound like they are buried in layers of honey, saxophones as sweet, and a rhythm section that just never lets up, this Senegalese crew made a series of recordings in the late seventies and early eighties that have become something of a legend. This is the legendary Afro-Latin psychedelic band at its peak in 1980.
"Baobab is the band that best shows the trans-oceanic link between west Africa and Cuba, sounding more Cuban than most of the Caribbean bands of the era, right down to the timbales and shakers, but with a classic guitar sound that is all African. The sound is so true to its Cuban roots one of radio WPKN's Latin music freaks refused to believe it wasn't a Latino band. Their fusion of rhumba with African drums and Afro-pop is irresistible, each murky guitar riff more enigmatic and enchanting than the last, each squeak of the saxophone more endearing." - Cliff Furnald, RootsWorld
Men jag har ett "svenskt" afrikanskt favoritband också..de heter Makonde och spelar ibland på Fasching. Det är ett band med både afrikanska och svenska medlemmar och leds av Sammy Kasule som i sitt tidigare hemland Kenya var stor stjärna. Min arbetskamrat Christina är deras sångerska. Missa inte deras nästa spelning i Stockholm nu i höst. Jag kommer meddela här när det blir!