död

Målningar av Gösta Eriksson

En arbetskamrats son har dött plötsligt. Vi andra står rådvilla och chockade bredvid och vet inte vad vi ska säga eller göra. Maktlösheten känns total när man inte kan göra något för att lindra andras sorg, allt man vill säga känns som fåniga plattityder. Att det går över? Det blir bättre? Du har en son till...? Du måste vara stark? Fel,fel,fel. Man kommer ju inte över en nära anhörigs död även om man lär sig fungera så småningom. Jag har inga barn, det ska ju vara det värsta som kan hända att förlora ett barn. Fel ordning att dö. Däremot har jag upplevt att flera människor jag älskat har dött i förtid. Min bästa väninna Chris dog i april 2006 i en hjärtinfarkt hemma och hittades utanför sitt hus väntandes på ambulans hon själv larmat och min gamla pojkvän Andrew dog på samma sätt och hittades på ett tåg bara 38 år gammal. Det var då längesen vi levde ihop och eftersom han bodde i London hade jag svårt att fatta att det var sant. Hade bara pratat med honom i telefon något år innan och det blev så overkligt. Det tog mig närmare 10 år att sluta tänka på honom varje dag och jag drömde ofta att han ringde mig eller stod utanför dörren. Drömmen slutade jämt med att jag lättat sa att "det visste jag väl..att det inte var sant - så illvilligt att påstå att du dött!"

Chris död har jag långtifrån kommit över. Mitt hem är fyllt av saker som påminner om henne, saker hon gett mig,tillverkat,köpt,sytt,reparerat osv. Hennes egna lilla ask med sacketter och tandpetare som hon skulle ha när hon åt hos mig, slängde jag för någon månad sen..äntligen.. Världens bästa vän, generös i allt, inte minst sin tid. Jag har lärt mig leva utan henne eftersom jag inte har något val men jag sörjer henne varje dag.

G Knutsson-Tzara

Hittade målningarna på Auktionsverkets sida,någon lycklig person har väl köpt dem nu..jag kom aldrig iväg dit. Men är nu internet-kund så kan lägga bud hemma.

Skönt med ledig torsdag, slöa med alla missarna, fika med syrran, inga tider att passa....mmmmmm!!