Några bilder från Grötö.
Underbart - det var första gången jag varit på västkusten. .
Skön sand mellan tårna!
Nu längtar jag till Blekinges skärgård.... där jag var varje sommar som barn på Sturkö utanför Karlskrona. Lika fint men lummigare.
Nu något annat!
Hade en deppardag förra söndagen, brukar gå till kyrkogården här intill då och sitta några timmar på en bänk och stirra. Sen brukar det bli lite bättre när man inser att alternativet att ligga i en grav är bra mkt mer deppigt. Blev glad av att se en familj med nötskrikor (en favorit pga färgerna,en annan är kungsfiskaren men den finns ju inte häromkring tyvärr) och flera hackspettar fara runt i träden. Tyvärr räcker inte mobilen till när man vill fånga detta. Såg även en enorm korp för ett tag sen på samma plats.
På min innergård såg T och jag en sparvhök fånga en gråsparv bland buskarna en vanlig eftermiddag. Det är fint att ha naturen så nära inpå och att det ändå finns lite artvariation. DN skrev i veckan om fåglar som ökat, silvertärnan,havsörnen och några till som kan klara sig trots och ibland pga miljöförstörelsen. Exempelvis har utfiskningen av större fisk gynnat småfisk som är silvertärnans föda. Andra som är beroende av en specifik biotop kan inte anpassa sig och har blivit sällsynta. Så är det och man känner sig ganska uppgiven ibland inför människosläktets totala välde som troligen till och med påverkat vädret.
Slutligen en bild på Monicas supersöta nya lilla Burmillakatt Milla
(vad annars?!) Här är hon 6 månader gammal.
Burmillan är framavlad efter en "olyckshändelse"
i London för några årtionden sen då en baronessa
en herdestund med familjens lila burmatjej.
Resultatet var så bedårande att ägaren beslutade sig
för att "skapa" en ny ras.
Nu är denna ras renavlad i många generationer
och godkänd som ras sen länge.
Den sägs vara en lite lugnare variant
av burma till sättet.
På allrasista bilden håller
jag Monicas lila burma Ingrid,
en halvsyster till min egen Fia.