tulpaner och annat konstigt

sphynx-katter

I västvärlden har vi tid och råd med många märkligheter, vad är syftet med att avla fram en hårlös kattras som inte kan klara sig utomhus varken i varmt eller kallt klimat? Som får rivsår och skadar sig lätt, behöver solskydd om den ska sitta på balkongen osv..

Det finn också en kattras som avlat fram på en annan genetisk defekt nämligen korta ben..suck.

Munchkin-katt

Jag älskar tulpaner men har inte kunnat ha det på många år då min katt Alyssa ockå va galen i tulpaner och knipsade metodiskt bort alla blommor så fort man vände ryggen till. En vas full med stjälkar och blad kunde man ha och mista. Nu finns hon inte längre och att ha orörda tulpaner är väl det enda positiva med att hon är borta. Alla foton idag tagna av Eivor Rasehorn utom på Munchkinkatten

I-landstankar

Grötö-08 (tycker suddet är vackert)

Vad trött man blir på alla människor som tycker precis allt är någon annans eller något annats fel, som blir kränkta (ett starkt ord om ständigt missbrukas) om de ifrågasätts eller avkrävs ansvar. Stöter på det mycket i mitt arbete där högst en på hundra tycker att deras dåliga tandstatus har något med deras eget handlande at göra. Oavsett hur mycket information det finns så är ursäkterna alltid desamma, "tidigare tandläkare har gjort dåliga jobb", "jag har dåliga tänder precis som mamma/pappa", etc. Den sämsta ursäkten hittills var en pappa (svensk gift med japanska) som skyllde tonårsdotterns galopperande karies på att "i Japan finns inte traditionen med lördagsgodis" ..haha! Egenansvar.. vad är det?! En kollega berättade igår att en förälder inte ville låta sitt barn gå till henne för att hon (modern) kände sig kränkt av att få information om tandborstning och kostvanor..

Kom inpå det här spåret nu pga en mkt bra artikel i Expressen av Sakine Madon http://www.expressen.se/ledare/sakinemadon/1.1450180/sakine-madon-sluta-gynna-alla-krankta

Vilka I-landsproblem vi har att brottas med.

Mitt fadderbarn Yavimi i Benin har oplanerat fött barn och flyttar till sin moster i storstan för att gå i skolan där. Mostern äger en restaurant och ska försörja henne o bebisen. Jag har därmed blivit "uppsagd" som fadder till henne. Känns lite oroligt, kan inte låta bli att undra om det ligger en annan tveksam tillvaro bakom detta. Ung flicka, redan "disgraced" hemma, vad förväntas hon göra i gengäld? Genom Barnfonden o mig har ju även henne mamma o lillasyster fått hjälp med hälsovård,myggnät,trädplantor,mikrolån o annat - vet inte vad som händer med dem. Hade hoppats att Yavimi skulle studera vidare o "bli något" alltså klara sin försörjning själv.Nu ska jag få ett annat fadderbarn troligen en liten pojke i samma land. Instinktivt vill jag stöda en flicka men det kan väl kvitta.

bilden tagen av min guddotter med mobilen

någonstans nära Torsby i Värmland

Som kontrast I-landsdilemma; Snygga örhängen utauktionerade för 3600 på Kaplans idag,värde 10000,tvekade för länge om jag skulle unna mig att lägga ett bud..jäklar - för sent!

Nu ska jag klä mig o åka till stan och se "Benjamin Buttons liv" eftersom jag är lyckligt lottad och dessutom bor i Stockholm nära till kultur och nöjen. Lyssnar på Ishtar, en exotisk variant av Sonja Aldén?

Liten släkt

mormor som barn

Häromdagen var det hundra år sen min mormor föddes och samtidigt 80 år sen hon gifte sig, alltså 20 år gammal och gravid med min mamma. Började tänka på de fåtaliga släktingar jag har i livet - bara mina föräldrar och min syster. Just runt jul och högtider känns det lite tomt. Mormor växte upp i en fosterfamilj och hennes riktiga föräldrar var "okända", ingen vet vem hennes mamma var - lite konstigt - men tydligen föddes hon utom äktenskapet dvs fadern var gift. I realiteten visste mormor vem hennes pappa var - en ganska välbärgad man som var chef för dåvarande Konsertbolaget men det erkändes aldrig.Vet att mormor kände Jussi Björling och det var troligen genom honom.. Helmer Enwall hette han (det är väl preskriberat nu för han hade inga andra barn)
Mamma försökte få igenom ett erkännande om släktskap men det gick inte
Minns att vi som barn brukade gå med mamma till Konserthuset ibland och hälsa på en äldre man på ett kontor utan att vi förstod riktigt varför.En gång gav han oss 25 kronor var och det var jättemycket pengar som vi gick till NK och köpte dockkläder för!

Mormor och morfar skilde sig efter bara ett år o mamma lämnades till mormors fosterfamilj där hon hade ett helvete och blev kvar till krigsslutet pga att mormor fastnade i USA under kriget. Mormor dog endast 45 år ung så jag har inga minnen alls av henne tyvärr.

Morfar var en charmig bildad slarver utan ambitioner, ständigt cigarrdoftande och med fläckiga kläder - syrran och jag älskade honom. Han dog 92 år gammal och beklagade sig över att det bara var en "massa gnälliga gamlingar" på servicehuset där han bodde.

morfar o syster för många år sen



Mamma fick aldrig några syskon så det finns inga kusiner.
På längre håll finns däremot en massa släktingar jag inte känner.
Det är Stavenow-släkten som morfarsmor kom ifrån och den
finns det en massa släktforskning om.



pappa o jag


Pappa härstammar från Karlskronas skärgård där jag spenderade barndomens somrar hos farmor på Sturkö. Farmor gifte sig i 25årsåldern med farfar som var 40 år äldre. Han hade förlorat sin första familj, fru o två barn i TBC och farmor arbetade som piga hos honom. Farmor hade en några år äldre son, vars far stuckit till Amerika och försvunnit, så det passade bra att en äldre respekterad man var villig att försörja henne. Inte på pappas sida heller finns några kusiner till oss. När jag var liten var pappa min idol, han var stiligast och roligast i världen tyckte jag och när jag gick omkring med honom på Sturkö där alla gillade honom var jag alltid väldigt glad och mallig.



min söta syster ca 3 år gammal

farmor med pappa (lik mig som liten eller hur?!)

och äldre bror

Och här sitter pappa med farmor i "stugan" på Sturkö.

Det var vanligt att man hade ett vinterbonat hus

och en köksstuga som användes bara på sommaren.

Inget rinnande vatten utan två stora hinkar från

brunnen i en kista vid spisen.

Där satt farmor jämt o serierökte

handrullade cigaretter och inflikade

bitska kommentarer till oss andra som satt vid köksbordet.

Hon var rolig och vasstungad och otroligt envis men hur snäll som helst.

Jag tror att hon förbannade att hon var kvinna och förväntades

passa upp på sin lata korkade karl

(hon gifte om sig i 50årsåldern då farfar varit död rätt länge)

men så var det ju då.