ballongflygning

Jag är numera diplomerad aureonaut!!!!!

Glömt lägga in mina foton från ballongfärden

(tydligen världens största ballong rymde 32 personer! och vackert knallrosa!)

över Stockholm i maj,

utsikten var magisk, rofyllt och finaste möjliga väder

- turligt nog visste ingen då hur tumultartad landningen skulle bli..

Tack R för att jag fick följa med!!

shocking!

Harry och Pepper separerar; (saxat från "Animal")

"It seems like no long term relationship is safe these days. First it’s Jon and Kate and now sadly it’s Harry and Pepper.
Harry and Pepper are a pair of adorable male Magellan penguins at the San Francisco (såklart!) Zoo. They have been together for the last 6 years and even adopted an egg together in 2008. All was going well in their relationship until a newly widowed female penguin entered the picture and poor old Pepper was left out in the cold.
Last year, the pair was allowed to incubate and hatch an egg another penguin had laid. “Of all of the parents that year, they were the best,” Brown said. “They took very good care of their chick. He ended up being the largest chick on the island.” One could say that all seemed to be going swimmingly with Harry and Pepper.
Enter the recently widowed Linda, who has long had a reputation of sorts, according to Brown.
Several years ago, she left her longtime companion and moved in with much older Fig just hours after Fig’s partner passed away, Brown said. “That was the fastest we’d ever seen penguins move on,” he said. “To be completely anthropomorphizing, Linda seems conniving. She’s got her plan. I don’t think she was wanting to be a single girl for too long.”
This year, within weeks of Fig passing away in winter, Harry was seen in Fig’s old burrow spending time with Linda, Brown said. Then one day, Harry and Linda approached Pepper’s pen and confronted Pepper. Harry began attacking Pepper violently and the three ultimately had to be separated, Brown said."

Åh snyft.. så sorgligt...hoppas det finns någon annan kille till Pepper!!

(som nån sa "want a stable relationship get a horse!" men det kanske var att ta i!)

Hoppas förresten ingen missat BBC-dokumentären om surikater på Animal Planet? Meercat Manor (Familjen Morrhår! på svenska) Värsta såp-operan, igår var det gängkrig och mord, matriarkat och småbarnsbus -inte olikt Aftonbladets löpsedlar faktiskt.

Har alltid trott att surikater är extremt ointelligenta -tydligen var det fel.

semesterfoton

En väldigt intressant konstnär Emma Hartman hade utställning på Skepparholmen där vi nyligen var på konferens. Härovan en av hennes målningar.

Resten är bilder från Grötö

jinxed

Här har det varit lite tunt länge... är i alla fall på en länge efterlängtad semester. Som vanligt sover jag bort stora delar av den fast jag skulle vilja göra en massa istället. Släpp på kraven står det överallt - men kanske man borde ha något slags will-power och skärpa sig lite. Har i alla fall varit på västkusten en vecka och ska några dagar till sydostkusten (Blekinge) snart. Har börjat släppa jobbtankarna ganska ordentligt nu även om de just idag poppar upp med funderingar om ombyggnad på mitt arbetsrum som ska möta mig när jag kommer tillbaka - vänsterhänt-anpassat - ska bli intressant eftersom jag jobbat i högerhäntanpassat (normen) från start utan att klaga när nacke, axlar och humör känns på väg att sprängas. Chefen uttryckte farhågor hur min stackars högerhänta manliga kollega skulle klara att använda mitt rum den dagen i veckan jag är ledig och påpekade att jag förväntas med denna ombyggnads-ynnest stanna till pensionen... Ojojoj vad jag ska vara tacksam...

Det har också hänt många tråkiga saker med personalen senaste året, anhörigas självmord har drabbat två sköterskor, en annan har fått en stroke men verkar tackolov hämta sig, någon annans man fick stroke och själv har hon brutit benet osv. Det verkar ligga en förbannelse över oss nästan.. Stämningen är inte i topp kan man säga och vissa anställda är tyvärr negativa och kivas och gnabbas om struntsaker ständigt.

Jag ska försöka känna tillförsikt inför hösten ändå. Var nyligen hos en kursare och hälsade på i hennes privatpraktik - en viss lust att jobba privat uppstår alltid - friheten att välja - ingen bestämmer över mig (jo Försäkringskassan förstås...) och mina arbetstider - kontroll över materiel och inköp -personal som förhoppningsvis ser sin arbetsplats som något mer än en möjlighet att fika och skvallra - arbetsentusiasm helt enkelt - jag behöver det!

Mitt problem är att jag är lättstressad och kontrollfreak - ser även det som skulle ta över en stor del av min nuvarande fritid om ekonomin skulle gå ihop privat.

Några bilder och en filmad kakälskande ekorre från en picknick i veckan - 10 minuters gångväg hemifrån - kan inte klaga på närheten till vackert sceneri precis.

mums...!!

kvinnlighet

I påskas provade jag lösnaglar i ett anfall av nyfikenhet, har naglar som alltid går av om de blir mer än 1mm utanför nagelbädden, har aldrig någonsin haft långa naglar. Det var väldigt snyggt...men jag blev helt handikappad - kunde inte ens sms-a! Det här fick mig att börja grunna på vad vi kvinnor gör med våra kroppar som männen inte skulle komma på tanken att göra med sina. Ju mer jag funderade ju mer arg blev jag på hur vi inskränker vår fysiska frihet för att inte tala om all tid som går åt till vår fasadputsning. Märkligt nog fanns i tidningen City Stockholm bara ett par dagar senare en krönika av Emma Hamberg om exakt samma sak. Har inte lyckats hitta någon länk till den.

Många kvinnor/tjejer grejar mycket mer med sitt utseende än jag gör, till exempel gör kirurgiska ingrepp trots att de redan är helt ok egentligen. Men det jag själv gör räcker minsann Höga klackar som gör att fötterna värker efter ett tag, som jag inte kan gå fort i, inte kan gå säkert med på grus och kullerstenar medan mannen som går bredvid bekvämt promenerar på autopilot och kan använda huvudet till annat än att kolla underlaget.

Långt hår som skymmer sikten så fort jag böjer mig ned eller det blåser lite, som tar längre tid att torka efter tvätt, som ska fixas och donas med stup i kvarten.

Make-up som gör att jag måste sätta av extratid på morgonen - även om det går ganska fort, som ska bättras på framåt kvällen om det är något galej på gång.

Kjolar och klänningar som är mindre bekväma än byxor och minskar rörelsefriheten markant. Strumpbyxor som får maskor vid olämpliga tillfällen för att inte tala om stay-ups som till och med kan ramla ned.

Åtsmitande kläder som tvingar en att hålla in magen om man unnar sig ett rejält skrovmål.

Någonstans har allt detta börjat och jag tänker att kvinnornas pyntande som ju antas vara till för att attrahera männen egentligen är ett sätt för männen att hålla oss på mattan - ju mer vi tänker på och lägger tid på våra ytor, ju mindre vår fysiska rörelsefrihet är, desto mindre tid och möda hinner vi lägga på att delta i samhällets viktigare delar, krävande jobb, debatt, politik, ekonomi etc. Så kan mannen känna sig duktigare, klokare och viktigare... - när han rakat sig och duschat, satt på sig sina bekväma kläder och skor lägger han inte en tanke mer på sin fysik den dagen..eller? Jag kan såklart välja bort allt det här och vara som en man, men haken verkar vara att då väljer jag bort mannen också eller var hittar man en man som verkligen attraheras av en snaggad kvinna som struntar i sitt yttre och alltid bär jeans o gympadojor? Moment22

utsidor och insidor

lysten publik ...

Just nu är det mycket Susan Boyle, http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY (goose-bumps!!)

Jag såg klippet på youtube häromdagen och visste ju redan att hon skulle göra succé - ändå kändes det så ledsamt att bevittna hur ytan alltid spelar så stor roll nuförtiden, hur förväntningarna är låga på den som inte klarar eller bryr sig om kraven på ett tjusigt yttre. Hon sjunger verkligen bra men allra mest var det ju kontrasten med hennes utsida och o-coolhet som fick alla att tappa hakan. Antar att många tycker hon blir finare och finare ju fler gånger man ser henne, så kände iaf jag. Hon påminner mig lite om mamman i den familj jag bodde hos i Somerset i England på somrarna i tonåren, hon var rund och naturlig, rufsig och osminkad med glada bruna ögon och rosiga kinder - i förfärliga klänningar och bara (orakade) ben i gympadojor. Måste då ha varit i min nuvarande ålder men hon var utan ett spår av min fåfänga -så befriande härlig och älskad av familj och omgivning.

solförmörkelse (foto Angelica Hörder)

Ska se nya baletten Ringaren i Notre-Dame snart , den bygger ju på en bok av Victor Hugo och skrevs på 1800talet - temat är ju evigt -även i gamla tider skulle man passa in i rådande mallar - inte springa omkring med puckelrygg och vara döv -utseendefixering och intolerans är inte precis ett nytt fenomen.

Länk till film från föreställningen: http://www.operan.se/templates/ListingIndex.aspx?id=2124

Såg och hörde en annan intressant sångerska på Södra Teatern häromveckan nämligen franska Soha: http://www.youtube.com/watch?v=3MROdKrePeg&feature=related

Amaodou&Maryam hoppas jag få se så måningom, missade dem här nyligen Det är ett (blint) par från Mali; lyssna;http://www.youtube.com/watch?v=9o8OlQEBy_Y tyvärr

är ljudkvalitén hemsk men detta är en topplåt från senaste albumet "Welcome to Mali"

färggranna pre-rafaeliterna

Snön kom tillbaka till Stockholm idag!

Men det är ju ljust och glatt och vårkänslor

så det skuttar i själen ändå!

John Everett Millais "Mariana"

Nationalmuseum har en underbar utställning just nu.

För första gången i Sverige visas nämligen ett antal verk av Pre-Rafaeliterna,

(PRB - The Pre-Raphaelite Brotherhood)en grupp unga, vilda engelska konstnärer

som 1848 bildade ett sällskap för målare som ville "återskapa" konsten som

den såg ut före Rafael dvs före 1500-talet med lysande färger och

ett visst socialt patos, realistiskt men ändå i våra ögon sentimentalt nästan kitschigt.

När jag bodde i London för många år sen besökte jag flitigt konstmuseer

och utställningar och var mycket fascinerad av prerafaeliterna,

både målarna i gruppen och personer som på olika sätt associeras

med dem till exempel formgivaren/"designern William Morris

och litteraturkritikern John Ruskin.

Det verkar inte vara så många i Sverige som känner till den här konstinriktningen,

hörde många förvånat kommentera att de inte tidigare vetat vad de missat.

Se så vackra färger...

DG Rossetti "Monna Vanna"

Millais "Autumn Leaves"

JE Millais "Ophelia" den mest kända av alla PRB-målningar

länk till lite mer info http://www.axess.se/web/main.nsf/0/39DD4EE8FA8C3A24C125755100487C55 eller http://www.expressen.se/kultur/1.1481600/prerafaeliterna-nationalmuseum

William Holman Hunt

The Scapegoat (ruggigt..)

fåfänga

Vackra Fanny (foto Eivor Rasehorn)

KAN det vara sant?! (klicka på bilden o förstora!)

Ametister och diamanter på Kaplans-för dyra men man kan ju titta.

Jag behöver inga smycken! (grannens hund;foto Eivor R)

blandad konst

Möte/Marianne Kanter

Dansa min docka/Marianne Kanter

Aftonstund /Marianne Kanter

Jörgen Fogelquist "Seen with closed eyes"

Josef Kosik "Optisk illusion"

Gunnar Clovén (okänd titel)

vedic art och ikoner

En väninna A går en kurs i vedisk konst vilket fick mig
att söka på detta och
hittade då bland
annat dessa fina målningar,
samtliga av Kerstin Rikardson
- alla har namn men jag betraktar
gärna utan att tolka.



















Antagligen gillar jag dem
för att de påminner om det
jag själv försöker åstadkomma.
Färgexplosioner,skaparlust,
inte så mycket naturtrogenhet.

Gränsen mellan konst och dekoration

eller till och med kitsch kan vara hårfin ibland

men det är som med skönhet

- allt ligger i betraktarens öga.

Tycker oxå om gamla ikoner, dessa är ryska 17-18tal ,små raringar!

Den översta har jag lagt ett skambud på..får se om den blir min!